Han vill hitta ett sätt att knäcka korruptionen

Kvalitet i politiska institutioner, tillit och korruption. Det är grunden för Wallenberg Scholar Bo Rothsteins forskning. Vid Quality of Government Institute som han grundat försöker forskarna svara på vad korruption är och hur den kan motverkas.

Bo Rothstein
August Röhss professur i statsvetenskap

Wallenberg Scholar

Lärosäte:
Göteborgs universitet

Forskningsområde:
De politiska institutionernas kvalitet, välfärdspolitik, social tillit, korruption
 

#FFFFFF

Oxford University Press ger ut handböcker som presenterar den senaste forskningen inom olika fält. Nyligen fick Bo Rothsteins kollegor vid Quality of Government Institute i Göteborg (QOG) ett kontrakt på en sådan bok, en tusensidig volym om just ”quality of government”. Nya generationer forskare ska få se vilka metoder och teorier som är aktuella, vilken kunskap som finns, och vilka luckor som behöver fyllas.

– Jag ser ett enormt intresse för den här forskningen. Det är stor skillnad mot när vi startade institutet för femton år sedan, då frågor om korruption var lite tabubelagda, säger Bo Rothstein.

Vid den tiden saknades data för att bedriva empirisk forskning. Enligt Bo Rothstein var det känsligt att tala om korruption i utvecklingsländer, det sågs som att man pekade finger, och forskare i ekonomi menade dessutom att en fri marknad löser problemen själv.

– Om man bara lämnar marknaden i fred uppstår effektivitet, ansåg många. Men det gör det inte. Det uppstår korruption, säger Bo Rothstein.

Vad korruption inte är

Korruption är ett brett begrepp, svårt att definiera. Forskarna i Göteborg beslöt att angripa problemet från andra hållet: Vad är inte korruption? De försökte definiera kvalitet i politiska organisationer. Efter många års insamling av statistik, djupintervjuer och samarbeten med bland annat antropologer, har man kommit fram till att det viktigaste draget i icke-korrupta organisationer är opartiskhet. Medborgare behandlas rättvist och lika. När forskarna studerade etiska koder för offentlig förvaltning i ett 30-talet länder från hela världen, såg de också att opartiskhet var återkommande. Det verkar vara en universellt vedertagen norm för bra offentlig förvaltning. 

Andra slutsatser är att korruptionen är mindre i förvaltningar som bygger på meritokrati, alltså att den som är bäst lämpad för jobbet får det (snarare än den som är släkt med rätt person eller kan betala för sig), och att korruptionsgraden blir lägre med större andel kvinnor på beslutande poster.

– Egentligen är det inte så överraskande. Om man tittar i världens fängelser är över 90 procent av brottslingarna män. Korruption är oftast olagligt, så varför skulle vi inte se samma sak här? Om det sedan beror på arv eller miljö, det är en komplicerad fråga som inte riktigt jag som samhällsvetare kan lösa, säger Bo Rothstein.

I dag ser han korruption segla upp som en allt hetare fråga i världen. Många av dagens folkliga protester handlar mer om det än om klassiska dimensioner som höger-vänster-politik eller religiös/icke-religiös politik, menar Bo Rothstein.

Ett slag mot korruptionens grund

QOG undersöker också vad som krävs för att få bukt med korruption, och har uteslutit flera strategier som inte verkar fungera, som högre straff eller mer kontroll och övervakning av tjänstemännen. Nu har Bo Rothstein en hypotes som knyter korruption till en existerande samhällsvetenskaplig teori om det individuellt rationella och det kollektivt rationella – två saker som mycket väl kan stå i motsatsförhållande.

– Att vara den enda hederliga polisen i en mexikansk polisstyrka kan vara meningslöst, kanske till och med farligt. Korruption är ett frekvensproblem: Man gör det man tror att de flesta andra skulle göra. För att bryta den typen av logik krävs en signal inte bara om att du ska ändra dig, utan att majoriteten håller på att ändra sig, säger Bo Rothstein.

”Att få anslag som Wallenberg Scholar har betytt enormt mycket för mig och för institutet. Det har gjort det möjligt att skapa en infrastruktur, rekrytera forskare hit och bygga upp de databaser som vi använder i vårt arbete.”

Nu arbetar han med en bok som beskriver vad korruption är, vilka faktorer som styr den, men dessutom försöker föreslå ett sätt att knäcka den. Han tror på en indirekt strategi; att inte slå mot korruptionen själv, utan mot dess grundförutsättningar. Dit hör det man brukar kalla ett brutet samhällskontrakt. När staten inte levererar det den bör, som trygghet, utbildning och infrastruktur, så gör människor vad de behöver för att säkra sin egen situation. De blir mindre lojala med skattesystemet och bryr sig därmed mindre om vad eliten gör med skattemedel eller biståndspengar. För att motverka korruption behöver staten alltså upprätta ett fungerande samhällskontrakt som skapar tillit och engagemang i hur samhället styrs.

När Bo Rothstein inte skriver böcker och vetenskapliga artiklar syns han ofta i dagstidningar med debattartiklar. Han ser det som en forskares ansvar att delta i samhällsdebatten på olika sätt.

– Om man har det enorma privilegiet att forska för offentliga medel, eller allmännyttiga medel som de från Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse, och upptäcker något av betydelse för samhället – då vore det otillständigt att inte föra ut det tycker jag. Och när man är van i sitt jobb vid att det tar minst tre år från upptäckt till vetenskaplig publicering, då är det lite kul att kunna skriva något på torsdagen och se det publicerat i tidningen på måndagen. Men alla akademiker tycker ju inte om att synas i offentligheten. Det är såklart lite en läggningssak också.

Text: Lisa Kirsebom
Bild: Magnus Bergström