Från utmaning till möjlighet: reglering av transport och lagring av koldioxid under havsbotten

I detta projekt kommer projektgruppen, som leds av Olena Bokareva, kombinera sin expertis inom internationell rätt, sjöfartsrätt och miljörätt för att ta itu med avskiljning, transport och lagring av koldioxid i skärningspunkten mellan lagstiftning, styrning, hållbarhet och teknik. 

Klimatförändringarna äventyrar motståndskraften och överlevnaden hos både naturliga och sociala system, vilket gör dem till den mest komplexa och brådskande utmaningen för mänskligheten. Det råder vetenskaplig enighet om att antropogena utsläpp av växthusgaser i atmosfären är grundorsaken till klimatförändringarna. En av de viktigaste växthusgaserna är koldioxid, CO2, som frigörs vid förbränning av fossila bränslen. För att möta klimatförändringarna krävs begränsningsåtgärder, till exempel genom att ersätta fossila bränslen. Detta kan dock ta flera årtionden. Dessutom finns det industrier som kategoriseras som ”hard-to-abate” sektorer – cement, stål, jordbruk och sjöfart – där begränsningsåtgärderna kan möta tekniska utmaningar eller kostnadsdrivande åtgärder. 

En lovande teknik är avskiljning och lagring av koldioxid, CCS, en väletablerad teknik som används för att minska koldioxidhalten i atmosfären. Trots att den är lovande har användningen av CCS varit blygsam på grund av två huvudsakliga rättsliga hinder. För det första är juridiken gällande riskhantering när koldioxid sprutas in under havsbottnen outvecklad. För det andra kommer införandet av denna teknik otvivelaktigt att kräva gränsöverskridande fartygstransporter av koldioxid, också det ett område med rättsliga luckor.

Forskarna i projektet ska ta itu med dessa begränsningar genom att behandla den rättsliga styrningen av CCS och transport av CO2 med fartyg. Särskilt ska de studera de kritiska ömsesidiga beroende mellan FN:s globala mål för hållbar utveckling, till exempel mål 7: hållbar energi för alla, mål 9: hållbar industri, innovation och infrastruktur, mål 13: klimatåtgärder, mål 14: liv under vatten och mål 15: liv på land. 

Ur ett europeiskt och svenskt perspektiv är CCS en kritisk komponent i klimatpolitiken, särskilt när det gäller att minska koldioxidutsläppen från ”hard-to-abate sektorer”. Sverige har alltid karakteriserats som en föregångare inom miljö och innovation. År 2045 har landet som mål att ha noll nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären. Med tanke på att Sverige har industrier som släpper ut stora mängder koldioxid, till exempel stål, cement och kemikalier, är avskiljning och lagring av koldioxid ett nödvändigt tekniskt verktyg. Dessutom syftar det nordiska samarbetet till att ingå arrangemang för att underlätta export av koldioxid med fartyg. Denna utveckling kräver livskraftiga rättsliga alternativ för styrning av risker i samband med gränsöverskridande transporter av koldioxid med fartyg och lagring under havsbotten.